Summa sidvisningar

05 april, 2010

Medlemsintervju

Här intervjuar vi Ulrika-vår nya ordförande!!!

Namn:
Ulrika, Cecilia, Elfström – Av de mina kallas jag “Ullis“, av mina italienska vänner “Ulla“.

Ålder:
35 år

Familj:
Min man Simone och Mattias min 1 ½ åring.

Husdjur: Inga, hade guppis fiskar när jag var liten, men till och med dom var för mycket besvär.


Hemort i Sverige:
Född och uppvuxen i Lund.

Yrke/bakgrund:
Jag har varit lite av en mångsysslare. Jag har jobba som köksinredare på ett företag i Petrignano d’Assisi, jobbat med affärsresor, haft min egen resebyrå, jobbat på exporten på ett företag som säljer arbetskläder och säkerhets utrustning. Just nu jobbar jag som Mamma och “Italiensk Hemmafru“ på heltid, det bästa jag gjort sedan jag kom hit.

Intressen:
Mat är min stora passion (på gott och ont), jag försöker gå och simma regelbundet, jag gillar teater och konserter, åker skidor på vintern och spelar lite tennis på sommaren.

Vilket år kom du till Italien och varför flyttade du hit?
Jag kom hit 1996 för att lära mig Italienska. Tanken var att jag skulle ta över den skoaffär som min farfar grundat och där det såldes italienska skor, så italienskan var av användning för kontakter med leverantörer. En kväll när jag var och dansade på Domus Deliri med en vännina träffade jag Simone och nu är skoaffären sedan några år nedlagd.

Saknar du något från Sverige/vad??
Min Syster, allemansrätten, svenska öppet-tider, falukorv, svensk sommar, svensk TV, ja listan kan bli hur lång som helst.

Det bästa med ditt liv här?
Maten utan tvekan!!!!

Vad betyder svenska klubben för dej?
När jag först kom hit umgicks jag bara med italienare och tyckte att det var viktigt att integrera mig ordentligt. Nu har jag ofta lite hemlängtan och är mycket stolt över att vara svensk. Jag har upplevt att även om Italien är ett land i Europa kan vi kulturellt vara ljusår ifrån varandra och då kanns det härligt att kunna vädra sina “problem“ med likasinnade. Trevliga aktiviteter och svenska traditioner gör ju inte saken sämre. Framför allt sedan jag fick barn känns det ännu viktigare att “odla“ min svenska kultur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar